"Inför kvartsfinalen trodde jag VSK skulle åka ur mot Vänersborg. Det ville sig inte för VSK, de släppte in mycket mål och fick inte till anfallsspelet. Vad som hände vet jag inte men de tre sista kvartsfinalerna och i semifinalerna mot Hammarby såg man plötsligt ut att tro på allt man gjorde.

Nu är jag full av respekt för mesta mästarna och minns med skräckblandad förtjusning alla viktiga drabbningar som de här klubbarna stått för de senaste 30 åren. Det har varit seriefinaler, kvartsfinaler, semifinaler och inte minst 5 finaler under min tid på läktaren, (7 + 1 omspel sammanlagt).

 Om jag med mina rent teoretiska bandykunskaper ska försöka peka ut några nycklar till att få grepp på Västerås så börjar jag med Johan Esplund. Håll koll på nr 91 i grönvit tröja, enligt de flesta bandykännare så gör Esplund saker på en bandyplan som andra inte ens tror är möjliga, en lirare i ordets rätta bemärkelse.

Ser man från SAIK till att Esplund har så lite boll som möjligt och så lite yta som möjligt så begränsas VSK:s anfallsspel. Sen måste SAIK hitta luckor i VSK:s försvarsspel. SAIK Har under årets Elitserie och slutspel både gjort fler och släppt in fler mål än VSK.

SAIK måste troligen göra många mål för att vinna, det gör man genom att mala på i samma stil som man brukar. Anfall på bred front, spela det svåra spel som till slut brukar få motståndet att krokna.

 Nu är VSK mer är Esplund (tyvärr), under slutspelet har Holmberg spelat som han gjorde innan han for till Ryssland, full kraft i genombrotten, dyker upp där man minst anar och ett ständigt orosmoln. Håll koll på nr 8 också, han har från sin mittfältsposition gjort 8 mål i slutspelet.

 En annan som har en hysterisk formtopp är Grön, minns framförallt halvens mål i 4:e matchen mot Hammarby när han fångade en omöjlig lyra och satte ett som jag trodde då avgörande 5-2-mål.  Näe fan det blir tufft det här!"

Läs mer här